Vi hade tid vid 15 och fick vänta i nästan 30 minuter. Jag hade tagit en Postafen för var nervös att må riktigt illa pga nervositet. Antingen hjälpte den väldigt bra eller så var jag inte nervös. Satte delmål för dagen i form av kexchoklad i handväskan som jag skulle ge till mig själv efter att vi var klara😉 Kan varit det som hjälpte också hehe! Det var ett par före som drog ut lite på tiden. Verkade som att dem inte fått så bra besked tyvärr och var väldigt ledsna. Tyckte så synd om dem... Självklart hade vi tid att vänta!
Var helt inställd på att vi skulle ha en manlig läkare så blev lite paff när det kom ut en kvinnlig läkare och sa att hon strax tar emot oss. Tjejen som hon hade haft innan satte sig bredvid oss och jag var tvungen att fråga om den kvinnan var en läkare? Och ja det var hon och tydligen väldigt bra och härlig! Lät ju väldigt bra!
Till slut fick vi komma in i ett undersökningsrum. Vi började med ultraljud för att mäta om bebisarna växer som dem ska. Är ju lite tätare och fler kontroller än vad det är på ett barn. Hon sa att jag fick ändra position om det blev obekvämt för mig. Äsch tänkte jag men efter bara några minuter kändes det som att allt blod försvann från huvudet, blev väldigt varm och kunde inte andas med 10 kg över magen som pressade mig ner i en stenhård brits haha. Så bad lite snällt om att kanske få vända mig lite och det gick hur bra som helst. Tänkte på det när jag låg där att jag aldrig ligger på rygg längre. Möjligtvis nån minut i vår mjuka säng men alltid på sidan annars.
VI fick se hjärtan slå och hur hon mätte skalle, mage och lårben osv. Vi dubbelkollade även könen och det såg fortfarande ut som två små tjejer! Hade ändå en liten känsla att den bebis som ligger högst upp kunde varit en pojk. Men vi får väl se när dem kommer ut😄 När hon var klar med det skrev hon in en massa siffror i datorn för att få en inblick i hur stora bebisarna är och hur mycket dem skiljer sig från varandra. Man vill att tvillingar växer i ungefär samma takt. Blir det för stora avvikelser vill man plocka ut dem lite tidigare. Hon berättade även att barnet som ligger först ligger i säte. Dvs med rumpan nedåt.
Detta kändes som en evighet.... Visste ju att när hon var klar med detta började kampen! Hon vände sig om i sin stol mot britsen där jag satt och Sebbe bredvid hållande min hand. "Andas Lisa" tänkte jag.
"Jag har förstått att ni har önskemål angående förlossning?" säger hon.
"Jaaa precis" säger vi. Jag inflikar att jag känner att det är det enda valet för mig.
"Ja men då ser jag inget annat alternativ än att låta er önskan bestämma!" säger hon.
Eeeeh va?? Okej behöver jag inte dra hela historien eller kämpa mer för det?? OMG tacksamheten är oändlig! Hon har väl såklart läst min journal om mina tidigare samtal samt anteckningar från min barnmorska. Och skulle den ena bebisen ligga kvar i säte så vill man helst inte låta mamman föda vaginalt heller. Gah så sjukt skönt besked. Ändå gått 70% av graviditeten innan jag fick ett besked.
Så lättnaden som intagit sig i min kropp är så underbar! I oktober har vi nästa ultraljud på specialistmödravården och då ska vi även planera datum osv för snitt.
Nu går ju tankarna lite så att tänk om vattnet går innan det datumet? Vad händer då osv? Men hon lugnade mig med att dem flesta ändå gå ganska långt i sin graviditet med tvillingar också.
